Reor, reor, reor.. Reor kan vara bra, och ibland inte. De kan vara bra när man gör fynd. Och det gör man i och för sig oftast. Men det som inte är bra är väl att man kan undra om man verkligen i behov av det man köper på rean, eller om man släpar hem det bara för att det var "billigt" och skulle kostat flera 100 kr mer i vanliga fall?
 Jag är nog en sådan rea-shoppare som köper för att jag vill ha och för att det är billigt, inte för att jag behöver det. Och de där "vill-ha-känslorna" finns inte innan jag stiger in i butiken, utan uppkommer när jag ser plagget hänga där mitt framför näsan på mig. Men då kan man ju fråga sig om ha-begäret skapas när man ser på prislappen eller den stora skylten som säger 50% off? Nej, inte helt. Men delvis. Såklart. Hade jag verkligen, verkligen velat ha det och tyckt att det var ett funktionellt plagg som kommer bli användbart, hade jag inte då redan köpt det till ordinarie pris? Jo. För jag är oftast en sån som måste köpa det fort, fort om jag ser något jag vill ha, i rädsla att bli utan. Och tydligen kunde plagget  få hänga kvar på sin galge när jag såg det första gången, för att jag inte var helt säker på det och inte tyckte att det var värt varenda krona. Men på rean tar allt en annan form. Plötsligt når jag ju ett lågt ppa (pris per användning) bara med att använda plagget en gång -  jag behöver alltså inte använda det mer än en gång. På så sätt gillar jag att handla billigt - kvantiteten. Man kan köpa mer och variera sig ofta. Av dessa anledningar förstår jag mig själv när jag tittar i garderoben och ser röda lappar hänga dinglandes i diverse plagg. Någon gång kommer jag använda det och om jag skulle känna mig vemodig emellanåt säger jag, till min egen tröst, tyst för mig själv "men det kostade ju bara 49 kr"... : )

Idag lämnade jag tillbaka min vita body från Gina Tricot. Provade den mindre storleken men blev osäker om den ändå inte var för genomskinlig. Gick runt på stan en sväng och gjorde senare även ett besök på Catalog. Detta fick följa med hem: